Jesu tröst

Av Gabe Fluhrer

Medan ni sätter er, om ni skulle ta ett exemplar av Guds Ord, vi kommer att vara i Johannes kapitel 6. Ni hittar det på sida 891 om ni använder en kyrkbibel; 891, och fortsätter våra studier i detta underbara kapitel av Guds Ord. Och vi kommer att titta på verserna 16 till 21 ikväll; Johannes 6:16-21. Innan vi hör Guds Ord, låt oss be om Hans välsignelse över det. Låt oss be.

Fader, vi har köpts med ett dyrbart blod, och så det vi behöver så desperat ikväll och i all den rädsla och förvirring som angriper oss dag för dag, är att påminnas om att Den som utgjöt sitt dyrbara blod för oss stiger i båten med oss. Skulle Du visa oss Jesus ikväll? Göra Him mer vacker och mer trovärdig än allt annat i denna värld, genom kraften av Din Helige Ande vi ber, i Jesu namn, amen.

Johannes 6, börjar vid vers 16. Detta är Guds Ord:

När kvällen kom, gick hans lärjungar ner till sjön, gick i en båt och började korsa sjön till Kapernaum. Det var nu mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem. Sjön blev orolig eftersom en stark vind blåste. När de hade roddat omkring tre eller fyra mil, såg de Jesus gå på sjön och komma nära båten, och de blev rädda. Men han sade till dem: "Jag är det; var inte rädda." Då var de glada att ta emot honom i båten, och omedelbart var båten vid den strand dit de var på väg.

Gräset vissnar, blommorna faller, men Guds levande Ord skall stå för evigt och alltid.

När fyraåriga Sidney Fahrenbruch flyttade till Colorado gjorde hon vad alla förnuftiga nya husägare skulle göra. Hon hittade närmaste polis och frågade honom omedelbart att kontrollera huset efter monster. Hon hade gjort sitt eget förarbete men ville vara säker på att det inte fanns några monster. Så kom Officer Bonday från Colorado Police Department till hennes hus och gick igenom det med lilla Sidney för att vara säker på att det inte fanns några monster och i slutet av dagen var glad att kunna rapportera att huset var monsterfritt. Men hennes mamma sa något. Hennes mamma sa: ”Det är häpnadsväckande vilken tillförsikt Officer Bonday gav min lilla Sidney när han kontrollerade huset efter monster.”

Våra rädslor börjar när vi är unga, eller hur? Och när vi blir äldre byter vi ut monster mot bolån och barn och omständigheter runt omkring oss och världspolitik, men poängen kvarstår, det finns så mycket runt omkring oss som kan göra oss rädda och vi står alltid inför rädslor i våra liv. Och kanske är den största rädslan som kommer att förfölja oss från tid till annan tanken att vi försöker skjuta bort så snabbt som möjligt, och det är detta – ”Kanske är Gud inte där. Kanske är detta inte sant.” Har du någonsin tänkt det? Har du någonsin tänkt det och tänkt för dig själv: ”Om jag berättar för någon jag känner det, kommer de att se på mig som om jag är galen. De kommer inte att prata med mig längre. De kommer att tro att jag har lämnat tron.” Vad det än är. Det är en stor rädsla vi alla har. Och vi är i gott sällskap, för Martin Luther skrev mycket om detta, om Guden som synes vara frånvarande. Och här ikväll i detta stycke vill Jesus prata med oss och lugna våra rädslor om huruvida Gud är där eller inte. Huruvida Han bryr sig eller inte.

Och här är vi i Johannes 6, som vi pratade lite om förra veckan, det är en vändpunkt. Och Johannes har varit angelägen fram till denna punkt, och kommer att vara det under de närmaste kapitlen, för att verkligen driva hem vem detta är. Johannes ställer och besvarar frågor om Jesu identitet. "Vem är detta?" Han berättade för oss i början - "Ordet var Gud." Och nu fyller han i den bilden för oss. Och så ger han oss dessa ögonblicksbilder, så att säga, av Jesu tjänst för att berätta vem Han är. Och vi kommer till detta avsnitt här ikväll efter att ha matat de fünftusen förra veckan. Här är det viktigaste Johannes syftar till ikväll i verserna 16 till 21. När vi är rädda för att Gud är frånvarande, tröstar Jesus oss genom sin närvaro. Det är huvudpoängen. När vi är rädda för att Gud är frånvarande, tröstar Jesus oss genom sin närvaro. Och det kommer att vara våra rubriker ikväll. I verserna 16 till 18 – Guds frånvaro. Och sedan i verserna 19 till 21 – Guds närvaro. Guds frånvaro och Guds närvaro.

Guds Frånvaro

Se ditte igen på vers 16. ”När kvällen kom gick hans lärjungar ner till sjön, gick i en båt och började korsa sjön till Kapernaum. Det var nu mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem. Sjön blev orolig eftersom en stark vind blåste.” Så strax före detta i vers 15 vill folkmassan göra Jesus till kung och Han avlägsnar sig från dem. Och lärjungarna, du kommer att se detta om och om igen – det här är så uppmuntrande för mig när jag läser evangelierna – lärjungarna är mycket mer som folkmassan än som Jesus när du läser genom det Nya Testamentet. Med andra ord missar de poängen. Faktum är att när du kommer till Jesu tjänst, i grunden är det enda som inser vem Han är, de enda varelser som inser vem Han är, demonerna, inte lärjungarna, inte någon annan. Så de missar poängen i hög grad och de skulle komma att missa det igen här efter utfodringen av de fünftusen. De skulle ha varit helt med folkmassan och tänkt, ”Det här är Kungen! Det här är den vi har väntat på och Han kommer att besegra romarna och det kommer att bli fantastiskt i Jerusalem igen!” Och så lämnar Jesus dem och säger till dem implicit, ”Jag är inte den sortens kung. Jag är inte här för att tjäna på ett världsligt sätt och för världsliga mål. Men jag är inte den kung ni förväntade er; jag är dock Kungen ni behöver.” Det är vad Han kommer att visa dem när Han kommer till dem på sjön.

Johannes ger oss några intressanta detaljer. Det är natt. När det händer i detta evangelium är det mycket symboliskt. Det är sant, det är faktuellt, det var verkligen natt för 2 000 år sedan vid Galileiska sjön, men det finns också en metaforisk aspekt av det. Johannes säger att något ont ska hända; något dåligt ska hända. Och de är själva på sjön och vinden börjar blåsa. Nu har du kanske hört detta förut, men Galileiska sjön ligger, jag tror, ungefär 8 000 fot under havsnivå. Så bokstavligen kan stormar komma upp med mycket höga vindar, mycket regn, mycket vind, på under femton minuter. Det kan förändras drastiskt. Lite som vädret i Mississippi men lite mer extremt! Och de är där ute – de är erfarna fiskare, de flesta av dem, rätt? Jakobs, Petrus och Johannes. Men sedan har du någon som Simon Zeloten. Vad var en zelot? En sorts revolutionär; en sorts radikal, kanske en vänster- person som är i båten med dem som inte skulle ha varit någon hjälp alls för dem när de roddar. Okej? Så du har denna belägrade grupp av människor, några av vilka förstår vad som händer, andra som inte har en aning. Och jag garanterar dig en sak de är enade om, som Johannes berättar för oss här, är att de är rädda, de är skrämda, de är terroriserade. Varför? För att de säger till sig själva: "Var är Han?" Jesus hade ännu inte kommit till dem. De är själva, i natten. Och kom ihåg, sätt dig själv i denna scen. Ingen ljusförorening runt dem. Ingen elektricitet. Absolut mörker. Inga ljus som lyser från andra sidan stranden. Själva i mitten av en storm, allt går fel, ingen synlig tecken på Jesus.

Obesvarad bön

Nu målar det bilden för oss, eller hur? Var ser vi att Gud är frånvarande i våra liv? Var är vi frestade att tro att Han är frånvarande? Ja, jag tror att den mest naturliga platsen att gå till är obesvarade böner. Det är en smärtsam verklighet i våra liv, eller hur? Åtminstone obesvarade enligt den sätt vi vill ha det. Vi kan be i åratal för något och bli avskräckta och ge upp. "Var är Gud? Varför besvarar Han inte denna bön? Det verkar som en helt legitim önskan. Det är enligt Hans Ord!" Det är allt det där vi predikanter säger att böner borde vara och det blir inte besvarat. Och man säger: "Var är Du, Gud? Varför kommer inte mitt barn tillbaka? Varför fortsätter han eller hon att springa ifrån Dig? Varför blir inte cancern botad? Jag har andra människor som har bett och de är okej, och ändå fungerar inte detta i mitt liv." Vad med all ondska i denna värld? Frestar det oss inte att tvivla på om Gud är här och god och allt vi säger att Han är? Vi ser all den utbredda ondska från Charlottesville till mordet på 3000 barn idag, precis som igår, och dagen innan, och dagen innan den, och dagen innan den, tillbaka till 1973 till den moderna holocaust som pågår just nu på North State Street. All den sortens ondska. Till ondska mot en kvinna som sköts meningslöst, som Richard nämnde, runt fyra kvarter härifrån. Var är Gud? Varför existerar ISIS? Varför har vi alla sorters sjukdomar vi inte kan bota? All ondska – naturlig ondska, fysisk ondska, ondska runt omkring oss. Varför? "Var är du, Gud?"

Trött på Gud

Och sedan, tänk på detta – kanske till och med närmare hemma. Vad händer när du bara är uttråkad av Gud. Du dyker upp och går igenom rörelserna, du ler, du ser fin ut; ingen vet att något är fel. Och du känner dig bara inte nära Him. Och du säger: "Var är Du, Gud? Jag menar, jag försöker göra vad jag vet att jag ska göra, men jag läser Din Bibel och ingenting händer. Jag ber och ingenting händer. Jag känner ingenting under gudstjänsten. Var är Du?" Och dessa frågor kan bli akuta. Kan de inte? De kan börja förfölja oss. Och när detta händer, här är frågan som står inför oss alla – "Vad ska vi göra när dessa frågor stör oss?" Låt oss fortsätta läsa.

Guds närvaro

Se vad Jesus säger där; se vad Han gör, snarare, i vers 19. På det andra sättet här ska vi titta på Guds närvaro. "När de hade roddat omkring tre eller fyra mil, såg de Jesus gå på sjön och komma nära båten, och de blev rädda. Men Han sade till dem: 'Jag är det; var inte rädda.' Då var de glada att ta emot Him i båten, och genast var båten på den plats dit de var på väg." Så de är omkring tre och en halv mil ute på Galileiska sjön, fortfarande en lång väg från där de ville vara, och sedan kommer Jesus. Varför då? För att detta skulle ha varit det ögonblick då de var frestade att ge upp allt hopp. Detta skulle ha varit brytpunkten. Detta skulle ha varit det ögonblick då du kanske hade sagt i ditt liv: "Om Du inte visar dig, Gud, så är jag klar." Det är då Jesus visar sig. Och de är rädda när de ser Him.

Och detta är intressant. Johannes är en författare som använder ett mycket enkelt grekiskt språk. Seminarieelever här vet att när man börjar översätta och lära sig det grekiska språket, börjar man oftast med 1 Johannes eftersom det har en mycket enkel vokabulär. Men han har några riktigt intressanta ordval här. Detta ord för "fruktade" är en rädsla som inte bara beror på vad som händer; de är inte rädda för att de ser Jesus gå. De är rädda i den meningen att en gud kommer till dem. Det är ett ord som används på andra ställen i detta evangelium och runt om i det Nya Testamentet för rädsla när någon är i Guds närvaro! Och Johannes säger: "gå." Och återigen, ett mycket intressant ord här som betyder "gå utan ansträngning." Det är ingen stor sak för Honom att gå på vågorna i stormen.

Jesus behärskar skapelsen

Jesus berättar något om sig själv här. Vad berättar han för oss? Om du skulle bläddra tillbaka till Psaltaren 107 – du behöver inte vända dit; jag läser det för oss. Psaltaren 107 säger detta i verserna 29 och 30: ”Han gjorde stormen till stillhet,” talande om Jahve, ”och vågorna på havet dämpades. Då gladde de sig över att vattnet var lugnt, och han förde dem till deras önskade hamn.” Kom ihåg att vi talade om förra veckan, Johannes är din författare i Nya Testamentet som alltid har det Gamla Testamentet i bakgrunden. Så vad berättar han för oss? Om du läser igenom Psaltaren, gång på gång, kommer du att läsa sådana här verser. Gud stillar havet, Gud behärskar skapelsen, Jahve, förbundsskaparen av himmel och jord, judarnas Gud, den absolut unika idén om Gud i den antika världen – denna Gud är den som handlar å sina folks vägnar. Och Johannes säger: ”Ja, och han uppenbarade sig i köttet och uppfyllde Psaltaren 107:29-30 när han gick på vattnet.” Han kan gå på havet utan ansträngning eftersom han skapade det utan ansträngning. Precis som det inte krävdes någon ansträngning för Jesus att tala havet till existens, kände vågorna igen fotstegen från honom som gjorde fötter för att sjunka i vatten naturligt. Det är vem detta är. Det är vad Johannes är angelägen om att vi ska se.

Gud är alltid i tid

Och det andra som han gör genom att komma till dem här är att berätta för dem: ”Min tidssättning kan trustedas. Min tidssättning kan trustedas.” Det är verkligen vad vi frågar när Gud verkar frånvarande, eller hur? Är det inte frågan, när vi frågar: ”Varför har bönen inte besvarats? Varför finns det så mycket ont?” Är det inte en fråga om tidssättning? ”Varför har du inte stoppat det än, Gud? Varför har du inte besvarat mig än, Gud?” Det är en fråga om tidssättning. Det är vad det kokar ner till. Och Jesus säger: ”Min tidssättning är perfekt.” ”Varför skickade du oss ut i stormen, Jesus?” ”Lita på mig,” säger han. ”Jag kommer vid exakt rätt moment.” Som en utvidgad familjemedlem till mig brukar säga: ”Guds befrielser är sällan tidiga, men de är alltid i tid.” De är sällan tidiga, men de är alltid i tid.

Och sedan gör han ett annat genom att gå till dem på sjön, han säger: ”Jag ska ge er en förhandsvisning av vad jag kom för att göra.” Hur fungerar det? Om du läser igenom det gamla testamentet, symboliserar sjön motstånd mot Gud; kaos, oordning, synd i någon mening. Mycket symboliskt för det judiska folket i det gamla testamentet. Och när Jesus kommer på vattnet, säger han till dem: ”Ser du allt detta som du skulle ha känt, uppvuxen i synagogan som du lärjungar var, att detta verkar mot mig? Jag ska stoppa allt det. Och det sätt som det kommer att visa sig i ditt liv, lärjungar,” och i vårt idag ”är, stormen av Guds vrede som du förtjänar” och jag förtjänar, ”Jag ska stilla även den.” Det är det glada budskapet i denna passage. Det är inte bara trösten Jesus ger genom att komma till våra rädslor; vi kommer att prata om det om en stund. Det är att detta är Guden som kommer till oss för att ta bort hans vrede och motstånd mot sig själv i denna värld. Det är det glada budskapet i denna passage.

”Det är jag”

Och sedan se vad han säger till dem medan de är rädda. “Det är jag.” Han identifierar sig själv först. Varför gör han det? För att du och jag aldrig kommer att sluta vara rädda förrän vi har en god anledning att sluta vara rädda. Jesus börjar inte med, “Var inte rädda; det är mig.” Han börjar med, “Det är jag. Var inte rädda.” Och i vissa översättningar är det “Jag är”, det förbundsnamn som Gud har i Gamla Testamentet; Jesus hävdar sin gudomlighet. Det kräver inte att översättas så, men på vilket sätt vi än översätter det är bilden tydlig som Johannes ger oss. Orsaken till att lärjungarna inte behöver vara rädda är på grund av vem det är som går mot dem och stiger i båten med dem. Med andra ord, Jesus identifierar sig själv till oss för att han älskar oss, för att han säger, “Det finns en överlägsen varelse här som behöver och kräver rätt sorts rädsla från er rädda lärjungar.”

“Var inte rädda”

Och sedan säger Han Hans favorit, "Du skall inte." Jesus kommer att säga till oss att inte göra detta om och om igen i Nya Testamentet. Han kommer att säga: "Stjäl inte. Begå inte äktenskapsbrott. Mörda inte." Men vet du utan undantag vad Hans favorit "Du skall inte", Hans favorit "Gör inte" är? "Gör inte fruktan." Det är vad Han säger till oss att inte göra mer än något annat. "Gör inte fruktan." Varför? Varför säger Han det till oss? För att, jag tror vad Johannes gör här är att ge oss en sådan underbar bild av Jesu fulla gudom, Hans fulla Guds-het, och Hans fulla mänsklighet. För att Han är Gud och kontrollerar allt som sker, kan Han säga: "Gör inte fruktan." Och för att Han är fullt mänsklig, för att Han frestades på alla sätt som vi, kan Han säga: "Gör inte fruktan." Han är gud nog att lugna stormen och Han är mänsklig nog att veta varför vi skulle vara rädda för stormen från början. Är det inte underbart? Han är den som kan stoppa stormen, men Han vet varför vi är rädda för dessa stormar i våra liv. Fullt gud och fullt människa. Vi är inte ensamma. Som författaren till Hebreerbrevet sa: "Vi har inte en överstepräst som inte kan känna med oss." Han vet allt vi går igenom. Han har varit där.

Jesus sänder oss ut i stormen

Och så vad gör vi med detta? Vad betyder det för ditt liv och mitt liv imorgon? Det första jag tror att vi kan lära oss från detta avsnitt, eller åtminstone en av många saker, är detta. Jesus sänder oss ut i stormen. Visste du det? Han sände lärjungarna ut i stormen. Kommer du ihåg Johannes, förra gången, var angelägen om att vi skulle veta att Jesus visste exakt vad som skulle hända, men Han frågar Filip ändå för att pröva hans tro. Han vet exakt när stormen kommer att komma. Han vet exakt vad som kommer att hända med lärjungarna när Han sänder dem ut i stormen och Han sänder dem ändå. Stormarna står under Hans suveräna vård. Vad du än går igenom i natt, var du dit skickad av Jesus. Förändrar det inte hur vi ser på våra omständigheter? Vi var skickade dit av Him. Han satte oss i de omständigheterna för Hans ära och vår skull.

Och det är därför det inte gör så mycket sense att säga, "Gud ger oss aldrig mer än vi kan hantera." Bibeln är historien om Gud som ger människor mer än de kan hantera! Det är det den handlar om. Det är en av berättelserna. Åter och åter och åter säger Gud: "Jag ska ge dig mer än du kan hantera." Och det skulle vara grymt, om inte Han sa: "Jag ska vara med dig mitt i det du inte kan hantera" så att du och jag lär oss att sluta bero av vår egen vishet, våra egna resurser, vår egen list, våra egna planer, vår egen styrka, våra personligheter, våra pengar, vår uppfostran. Vad det än är! Gud säger: "Jag ska göra slut på allt det genom vad jag sänder din väg så att det inte finns något kvar för din tro att hålla fast vid utan Mig. För jag är en jalousigud," säger Han. "Jag vill inte att du ska ha ett delat hjärta för ett delat hjärta är inte bra för dig. Jag älskar dig för mycket," säger Han, "för att låta din tillit vara som en diversifierad bankmapp. Det ska vara Mig och Mig ensam," säger Jesus. "Jag ska sända dig ut i stormar."

Jesus stiger in i båten med oss

Och det bästa med denna passage är att Han kan skicka oss ut i stormarna, men Han kommer alltid in i båten med oss. Han kan skicka oss ut i dessa stormar, men Han kommer alltid in i båten med oss. Känner du till någon annan gud likt denna? Kunde vi inte söka igenom sidorna i varje världsreligion och du hittar inte guden som går in i en båt? Därför att Han älskar sina lärjungar tillräckligt för att vara med dem mitt i det Han skickade dem ut i. Och Han kommer att göra detsamma idag. Inget har förändrats på 2 000 år. Han kommer alltid att vara i båten med oss.

Men Han ger oss också här det enda sättet att sluta vara rädda. Tänk på vad som motiverade dig den senaste veckan och hur mycket rädsla spelade en roll i det. Tänk på om du gick in i ett rum där du inte kände många människor. Vad är din första tanke? “Vad tycker dessa människor om mig?” Det kommer inte att ta mycket för att det ska vara i varje social situation där vi befinner oss. Även med våra vänner undrar vi alltid, “Vad tycker dessa människor om mig?” “Och varför bryr vi oss så mycket?” Det är en annan fråga, eller hur? Men rädsla motiverar så mycket av det vi gör – hur vi uppfostrar våra barn, hur vi ser på relationer, vad måndag morgon kommer att se ut som på Prep eller MRA eller Madison Central. Rädsla – den finns överallt, eller hur? Och den försvinner aldrig i våra liv – rädsla för andra människors åsikter, rädsla för våra omständigheter.

Byt ut dina rädslor

Och här är vad Jesus säger till oss i kväll. Han säger: "Jag vill att ni ska byta ut era frukter." Han visste varför lärjungarna var rädda. Om du är i en båt på havet i det antika Israel utan någon av de bekvämligheter eller moderna skeppsbyggnadstekniker, finns det en stor chans att du kan dö! Han vet varför de är rädda, men Han säger: "Jag vill att ni ska byta ut era frukter." Och den sortens frukt Han vill att vi ska ha av Him är frukten av vördnad och ångest. Tänk på det så här. Den sortens frukt som Jesus vill att ni ska ha för Him är den frukt som kommer när vi är rädda för att skada någon vi älskar. Jag är livrädd för att skada Callie eller mina döttrar. Jag vill aldrig göra det. Jag är rädd för det. Jag hoppas att det är en hälsosam frukt. Varför? Därför att jag älskar dem. Och när det kommer till Gud, är den frukt Han säger att vi behöver ha av Him inte denna frukt som: "O, Han ska släppa hammaren på mig varje ögonblick!" Det är frukten av: "Han älskar mig så mycket och så väl, jag vill älska Him bättre och jag är rädd för att göra något som skulle skada den som älskar mig så väl." Det är den sortens frukt Jesus säger att Han vill att vi ska ha.

Och vägen dit är en underlig väg. Vägen dit är genom att förnya vår känsla av förundran över Jesus. För vad än du är förundrad över, det är vad du tjänar. Och vill du ta reda på vad du är förundrad över? Vad är det som stressar dig? Vad väger tungt på ditt sinne? Vad det än är, det är vad du håller i förundran. Och Jesus går på vattnet, lugnar stormen, för båten tryggt till land. Varför? För att ropa ut till dem och oss: "Var förundrad över Mig! Det är så mycket bättre! Du behöver inte oroa dig längre. Jag har det under kontroll." Det är vad Han säger till oss. Hur blir vi mer förundrade över Jesus? Vi behöver be den Helige Anden att visa oss vad som stjäl vår förundran i våra liv. Vad stjäl din uppmärksamhet från att hålla Jesus i förundran? Är det mat? Är det så du självmedicinerar? Du tar in mat och det är så du lugnar dina rädslor? Är det utgifter? Den där Prime-medlemskapet kommer upp för förnyelse och du gör det för att det är så mycket enklare och det är så du känner att du har kontroll eller makt? Är det bekvämlighet? Vad det än är, vad än stjäl din förundran från Jesus, Han säger: "Jag lovar dig att det är bättre med Mig. Jag lovar dig att när du håller Mig i förundran, låter jag dig njuta av alla goda saker i detta liv när jag ger dem till dig, när jag anser det vara lämpligt. Men du måste lita på Mig i detta." Och det är den svåra delen av att gå med Honom, eller hur?

Sök och Vänta

Vi behöver alltså fråga Herren vad som stjäl vår förundran över Him, och sedan behöver vi göra något vi inte gör så bra i det moderna livet. Vi behöver söka Herren och vänta på Him. Hur gör vi det? Vi ropar ut till Him – dagligen, när vi inte känner för det, när Han fortfarande känns frånvarande, fortsätter vi att ropa ut. “Sök Herren,” säger Bibeln. “Jag sökte Herren och sedan svarade han mig,” skrev David. Så vi har dessa saker i Bibeln – “Sök Herren” – och sedan har du – “Se, jag är med er alltid fram till tidens slut.” Hur balanserar vi dessa två – att söka och vänta? Det är ju, i en mening, vad tron är, eller hur? Att söka Gud och vänta på att Han ska visa sig. Och här är vad kyrkohistorien och Bibeln kombinerar för att lära oss om detta. När du söker Him, när vi ropar ut, när vi söker Hans ansikte i Hans Ord och genom bön, kommer Han att visa sig. Det kommer sannolikt att ske på ett oväntat sätt, det kommer att ske precis i tid, sällan tidigt, men Han kommer att visa sig. Det kan ta lång tid. Han kommer att visa sig. Du kan känna dig som om du är mitt på sjön – inget ljus, ingenting annat än vågor och stormar. Han kommer när vi behöver Him.

Det påminner mig om något jag läste om Teddy Roosevelt inte så länge sedan. Stor president i USA; naturligtvis är teddybjörnen uppkallad efter hans ödesdigra jaktutflykt i deltan 1902 då han vägrade att döda en svart björn. Han var alltid en naturvän och om du läser några av hans skrifter och dagböcker och så vidare, talade han om hur mycket han älskade att titta på himlen. Och så när han hade besökare i Vita huset – detta var naturligtvis innan elektriciteten var utbredd i våra städer – i slutet av varje måltid, när solen satt, skulle han ta besökarna ut och helt enkelt stirra på solnedgången med dem tills det blev mörkt och stjärnorna kom ut. Ibland var gästerna obekväma eftersom presidenten bara sitter där och tittar på himlen och stjärnorna. Och till slut skulle han säga till männen med honom: ”Herrar, jag tror att vi är små nog nu. Låt oss gå och lägga oss.”

Och det händer när vi ser Jesus på det sätt som Johannes vill att vi ska se honom i detta stycke. Vi kommer att känna hur små vi verkligen är. Men det är först när vi är små och vår förundran över Jesus växer, att våra frukter börjar att erövras. Det är mönstret. Ju mindre vi är, desto mindre är våra falska frukter eftersom desto större är vår fruktan för Gud. Så när vi är klara med detta stycke, vad ser vi då? Våra frukter var misplaced. Gud säger i kväll: ”Byt ut dina frukter. Ha den rätta frukten av mig och du kommer aldrig att vara ensam igen.” Låt oss be.

Vår Gud, det är så lätt att stå här och uttala ord om att inte vara rädd, men vi kommer att lämna denna plats i kväll och bli attackerade av fruktan och otro. Så vi ber för varandra i kväll, Herre. Vår stora förhoppning, vår stora bön är att när vi lämnar denna plats att ord skulle bli verklighet, att din närvaro skulle vara verklig, att dina befrielser skulle vara rätt när vi behöver dem, och att vi skulle veta att vi aldrig har varit eller kommer att vara ensamma, i Kristus. Vi ber i hans namn, amen.