Slutet på skammen

Skriften om Skammens slut

Zephanja 3:14-16

Av Gabe Fluhrer

Medan ni sätter er, om ni skulle ta er Biblar och vända till Zephanja kapitel 3. Om ni inte vet var den boken är, det är okej. Jag vet inte om jag ska erkänna detta som predikant, men i det första presbyteri jag satt i, var jag tvungen att titta i index för att hitta den här boken! Okej? Så det var när jag var på seminariet, så känn er inte dåliga om ni inte kan hitta den! Den står på sida 790 i era kyrkbiblar; 790. Och bara för att ge er en ledtråd om var vi går de närmaste söndagarna på kvällarna, kommer vi att titta på 3:14-16 ikväll och sedan nästa söndagskväll, om Herren vill, kommer vi att titta på det som har kallats [[BVRJoh 3:16] som är en av mina favoritbibelverser. Så jag har tänkt på dessa verser en tag och vi kommer att hoppa in i kapitel 3, verserna 14 till 16 ikväll; sida 790.

Låt oss be och sedan kommer vi att höra Guds Ord.

Vår Fader, det vi just sjöng är vår stora förhoppning ikväll – att Jesus, som en gång lyftes upp för över 2 000 år sedan, skulle lyftas upp ikväll som den upphöjda, uppståndne Frälsaren som är den enda förhoppningen för oss förstörda syndare. Må den som talar minska så att Kristus kan öka och fylla allt i allt. Vi ber om Andens kraft för att göra Ordet verkligt och levande och skarpare än något tvåeggat svärd och vi frågar allt i Jesu namn, amen.

Zephanja 3, börjar vid vers 14. Detta är Guds Ord:

Sjung högt, o dotter till Sion; ropa, o Israel! Gläd dig och jubla med hela ditt hjärta, o dotter till Jerusalem! Herren har tagit bort domarna mot dig; han har ryckt bort dina fiender. Israels Konung, Herren, är i din mitt; du ska aldrig mer frukta ont. På den dagen ska det sägas till Jerusalem: "Frukta inte, o Sion; låt inte dina händer bli svaga.”

Gräset vissnar, blommorna faller, men Guds levande Ord ska stå kvar för evigt och alltid, amen.

Det bästa flygbolaget är Southwest Airlines, och vi har dem inte här längre, fick jag veta precis när vi flyttade hit! Det var vår livlina för att komma tillbaka från det utländska landet Pennsylvania ner till South Carolina när jag var uppe vid Westminster. Och de hade en reklamkampanj för några år sedan, som var en av de bästa jag har sett, och taglinen för reklamkampanjen var: "Vill du komma undan?" Och det fanns en reklam där man såg en man och en kvinna sitta i en sorts företagsledningsrum med en inställning som tycktes vara exekutiv, och de bägge tittade rakt framåt och han tittade nervöst omkring sig och sa: "Jag har velat säga dig detta på länge, men jag har alltid haft känslor för dig." Och hon blev mycket upphetsad och tittade över och grep hans arm och sa: "Det gör jag också!" Och han tittade startad och vände sig, och man såg ett öronproppar i, och han gick: "Vänta en sekund. Vad var det?" Och man såg hennes ansikte och hon gick: "Å nej!" Och taglinen kom: "Vill du komma undan?"

Skuld vs. Skam

Och medan jag tänkte på det här i veckan, finns det ögonblick i våra liv då vi önskar att vi hade det alternativet, eller hur? Då vi kunde komma bort från vad det än är – omständigheter, människor, vad det än må vara. Främst av allt, tror jag att vi vill komma bort från minnena och de delar av vår förflutna tid som skapar skam. Och vi måste skilja från början här mellan skuld och skam. Skamforskaren Brene Brown – om du inte hört talas om henne, det är okej. Om du får chansen, höll hon ett föreläsning som har ungefär 30 miljoner visningar på TED om ”The Power of Vulnerability and Shame.” Det är väl värt att se. Hon har skrivit mycket om detta ämne och hon skiljer mellan skuld och skam på detta sätt. Hon säger, "Skuld är att misslyckas med att göra något enligt en standard och känna rätt psykologisk skuld över det – rätt psykologisk obehag över vad du har brutit mot." Och som kristna, tror jag inte att hon är det, men som kristna kan vi hålla med om det. När vi misslyckas med att leva upp till Guds lag, bör vi känna skuld.

Skam är annorlunda. Hon säger, "Skam är den intensiva känslan av att vara värdelös och inte vara värdig kärlek." Vi kan uttrycka det i tre ord. Skam säger till oss, "Du hör inte hit." Skuld är mer privat. Skam, som en författare uttryckte det, "har vittnen." Det är ett offentligt fenomen. Det är något vi har förstört och misslyckats med inför andra och det är ett smärtsamt minne. Det orsakar oss obehag när vi tänker på det. Och det finns olika typer av skam, eller hur? Och det finns skam som är verklig – den skam vi bör känna inför Gud för att ha brutit mot Hans standarder. Men sedan finns det skam som inte borde finnas. De saker som har gjorts mot oss – missbruk, andra saker likt det. Eller situationer vi har varit i där det övergripande budskapet till oss har varit, "Du hör inte hit."

Och profeten Sefanja kommer att tala till oss i kväll om slutet på skammen. Och låt mig snabbt sätta konteksten för er. Sefanja är en av de tolv mindre profeterna. Nu är det namnet lite missvisande. Det beror inte på att de är mindre i Guds ord eller att de inte är lika viktiga som andra delar av Guds ord. De kallas mindre profeter helt enkelt för att deras böcker i det gamla testamentet är så korta. Så har du de stora profeterna – Jesaja, Jeremia, Hesekiel och Daniel. Och sedan har du dessa tolv mindre profeter och Sefanja är en av dem. Han skriver omkring 640 år innan Jesus föds under den store reformkungen i det gamla testamentet, Josia. Om du går tillbaka till kungarnas bok och läser om Josia, är han den som återinför gudstjänsten i Israel. Han gör mycket reformarbete i Israel på den tiden.

Nu är en av de unika egenskaperna hos Sefanjas bok att han öppnar sin profeti med förmodligen den mest kosmiska domscenen någonstans i det gamla testamentet. Vad jag menar med kosmisk domscen, det är inte som några av profeterna där Gud säger: "Se, jag kommer att döma er, Israel, för all er avgudadyrkan och all er synd och alla sätt ni har vandrat bort från mig." Han gör det, men det börjar med kosmisk dom. Alla är med i den här affären. Ingen kommer undan. Så den här boken har mycket dåliga nyheter tills vi kommer till detta kapitel. Och den styrande versen som verkligen sätter tonen för allt som följer är vers 11. "På den dagen skall ni inte vara beskyllda för skam." Och vi kommer att se den frasen "På den dagen" igen i vår text i kväll. Och så vad Gud lovar att göra här är att han säger: "Jag kommer att ta bort all er skam" – i det här fallet, riktig skam – "Jag kommer att ta bort allt det och välsigna er som ni aldrig kunnat tänka er." Det är dit vi kommer nästa vecka.

Så här är den huvudsakliga poängen med vad Sefanja säger. Skam upphör när vi tillber Gud utan reservation för vad han har gjort genom att inte utföra någon dom över oss så att vi inte har någon rädsla i hans närvaro. Skam upphör när vi tillber Gud utan reservation för vad han har gjort genom att inte utföra någon dom över oss så att vi inte har någon rädsla i hans närvaro. Och dessa "inga" kommer att bilda våra tre rubriker. Så i vers 14, Inga Reservationer. Vers 15, Inga Domar. Och vers 16, Inga Rädslor.

Inga Reservationer

Se med mig dit igen till vers 14 – Inga Reservationer. “Sjung högt, o dotter till Sion; ropa, o Israel! Fröj dig och jubla med hela ditt hjärta, o dotter till Jerusalem!” Som jag nämnde strax före detta, har vi inte hört något annat än dåliga nyheter och sedan får du denna vers kastad rätt in i mitten av allt detta. Och denna vers kommer som en sorts överraskning. “Ropa; fröj dig” – språk som går utöver det normala, det vi kanske till och med kan kalla för presbyteriansk stil av tillbedjan. Vi har svårt att tänka på tillbedjan på detta sätt. Nu finns det så mycket som jag älskar med vår tradition i termer av reformerad teologi och tillbedjan, men om vi är riktigt ärliga med oss själva, gör vi inte det glada mycket bra. Eller gör vi det? För se, jag har varit på fotbollsmatcher med er alla och det påminner mig om att gå på fotbollsmatcher med mina vänner tillbaka hemma där jag hade en fraternitybror i college som var den mildaste mannen och du satte honom på lördagsmorgnar på Williams-Brice Stadium i South Carolina och han förvandlades till ett djur! Han kunde ropa och dansa och klappa och höja sin röst som ingen annans affär!

Hur man relaterar till Gud

Min poäng är denna. När vi ser på idrottsevenemang och vårt lag vinner – jag behöver inte berätta för er hur det såg ut när Ole Miss slog Alabama, eller, lika stor möjlighet här, eller när State slog Ole Miss i år. Jag såg mycket glädje från båda sidor. Och när det händer, tappar vi alla all återhållsamhet. Vi förlorar vår känsla för vad som är passande när vårt lag vinner. Och det är vad profeten säger här. Profeten säger att när det händer, när vi förstår vad Gud gör, när det blir tydligt för oss, är detta resultatet – stor glädje; sång; glädje över vad Gud har gjort. Och här är frågan. Vad är det i våra liv som ger oss glädje just nu? Vad är vi glada över? Och Gud säger: ”En av de saker jag gör är att ta de glädjer du upplever,” som är goda och underbara och det är ingenting fel med att bli upphetsad över ett idrottslag, men Han säger att de är pekare till en större verklighet. ”Så vill jag att du ska svara på Mig. Så vill jag att du ska förhålla dig till Mig.” Det är vad Gud säger till dem. ”Jag vill att du ska ha den sortens glädje över vad Jag gör i ditt liv.”

Och notera när det är som Gud befaller dem att göra detta. Det är inte när allt går bra. Alla dessa är löften om vad Gud ska göra. Alla dessa saker är framtida. De har inte hänt än. Och så säger Gud: "Medan ni väntar, mitt i allt som faller sönder, Israel, gläd er!" Är det inte kontraintuitivt? Och här säger Han till oss: "Vad orsakar er mest skam? Är det något från er förflutna? Är det något ni sa vid en middagsfest? Är det hur ni uppförde er när ni var på resa och det fanns vittnen? Vad orsakar er mest skam?" För Israel var det deras övergivande av Gud. De lämnade Honom. De gick bort och sa: "Vi ska gå efter avgudar." Och Gud säger: "Jag är inte färdig med er än. Och mitt i att Jag hanterar er skam" – och vi ska prata om det här om en stund – säger Han: "Medan ni väntar, gläd er." Du och jag kan ha glädje där vi är just nu, ikväll. Det är en underbar löfte. Så vi ser på första platsen att Gud kallar oss att älska Honom och tillbedja Honom och njuta av Honom utan reservation. Inga reservationer. Vild glädje i deras njutning av Gud.

Ingen dom

Då, för det andra, titta på vers 15 under Ingen Dom. “Herren har tagit bort domarna mot dig; han har ryckt undan dina fiender. Israels Konung, Herren, är i din mitt; du skall aldrig mer frukta något ont.” Varför bör vi glädja oss? Profeten säger: “Därför att jag har borttagit de inre domarna mot dig och de yttre hindren för njutning av Mig.” Såg du det språket där? “Herren har tagit bort domarna mot dig.” Se, detta är vår inre känsla av skuld och skam som alla vi har. Vi vet, instinktivt genom att vara skapade till Guds likhet, att vi inte är där vi borde vara med Honom, skilda från Jesus. Alla vi har den sortens djupt liggande ångest. Vi försöker maskera den på olika sätt. Vi vet inte riktigt vad vi ska göra med den förrän Gud öppnar våra ögon. Vi vet att vi inte är heliga. Vi vet att vi borde skämmas inför Gud. Vi känner det. Och Gud säger: “Jag ska ta det bort.”

Och sedan går Han till de yttre orsakerna. Han säger: “Jag ska ta bort alla dina fiender. Varje hot mot dig, Israel, ska jag ta bort.” Tänk nu på det i relation till skam. De människor som har orsakat skam i våra liv kan vara våra fiender och de kan vara det inte. Men poängen är densamma. Vad Gud lovar här är att ta bort allt yttre som kan orsaka oss skam. Med andra ord, löftet är att det inte kommer att finnas några vittnen, eftersom det inte kommer att finnas någon orsak till skam. Det är vad Gud gör, eftersom skam i grunden är en verklighet som skapats av andra.

Riktig Fred

Och när Gud säger detta till oss, ber han oss att reflektera över det faktum att vi alla, på grund av dessa hot mot oss – vare sig de kommer från andra, från fiender, från skambringare eller vad det än är – han säger att det leder oss till att bli kroniska oroliga. Orro vi inte mycket? Förtjänar inte skam oss att oroa oss? Kanske blev du skammad tidigt i livet och har undrat resten av ditt liv: "Kommer jag någonsin att bli accepterad? Kommer jag någonsin att passa in? Kommer jag någonsin att vara tillräckligt bra?" Och det leder till, återigen, ångest. Vi orrar om vi är säkra. "Kommer jag att skadas fysiskt eller känslomässigt av en annan människa? Vad kommer att hända?" Oron, oron, oron. Och här är vad Gud säger. Han säger att du kan ha verklig fred, verklig glädje, det som alla söker och så få finner. Han säger att det är tillgängligt, på efterfrågan, för den som frågar, ikväll.

Och notera hur han uttrycker det. Han säger: "Du skall aldrig mer frukta det onda." Är du rädd för det onda? Jag är. Jag vet inte vad det är. Jag finner att jag blir alltmer ängslig ju äldre mina barn blir. Ni har varit föräldrar mycket längre än jag; ni kan berätta för mig hur jag ska hantera det! Men ju äldre mina barn blir, desto mer finner jag att jag fruktar allt det onda som finns i världen och jag orrar för dem. Och ja, jag omvänder mig och ber Herren om hjälp, men det är där med mig när jag vaknar på morgnarna. Och det är vad Gud säger till oss. Det stora löftet är att aldrig mer frukta det onda. Vi kan sluta oroa oss och sluta vara rädda och uppleva Guds fred. Vi kommer att återkomma till det i slutet också.

Notera sedan vad Gud säger där. Han säger “Israels kung, Herren, är mitt ibland er.” Det var Israels stora förhoppning, eller hur? Om du läser tillbaka genom det gamla testamentet börjar du med att läsa Genesis – hur människoätten uppkommer, och sedan smalnar det ner till Abraham och sedan ropar Gud detta folk till sig och sedan blir de slavar. Och sedan för han dem ut ur slaveriet och de lever utanför Egyptens band. Och vad börjar de säga? “Vi vill ha en kung lik de nationer runt omkring oss!” Och Gud säger: “Nej, det vill ni inte, för den kungen kommer att göra era söner till slavar och det kommer att gå illa för er. Och varför vill ni ha en kung när jag är er Kung?” Och ändå går de: “Nej, nej, ge oss en kung!” Och så ger han dem en kung. Och här är vi, omkring fyra eller fem hundra år efter att Israel haft en kung, och låt oss se hur de klarar sig. Kungariket är delat mellan norr och söder; det har varit flera uppror och revolter. Även mannen efter Guds eget hjärta misslyckades på ett sådant sätt att Gud förfläckade resten av hans hus och hans barn i hans släkt för hans äktenskapsbrott och mord! Det går inte så bra för Israel! Och så är detta löfte: “Jag kommer till er. Jag ska vara er Kung som jag alltid lovat att vara.”

Detta Är Inte Bara Ord

Det påminner mig om en berättelse jag läste nyligen om en kvinna som var gift, hade ett par barn och ett bra äktenskap enligt alla. Och en dag gick hon bara ifrån. Hon sa: ”Jag kan inte göra detta längre,” och gick sin väg. Hennes man var förkrossad och ringde henne hela tiden, med barnen i telefonen, och sa: ”Bara prata med dem.” Och hon skulle bara lägga på. Så till slut kunde han spåra henne och hitta var hon var och till stor kostnad för sig själv – ekonomiskt, känslomässigt, fysiskt, allt annat – hittar han henne och går till henne och säger: ”Jag älskar dig. Vänligen kom tillbaka!” Och hon bröt samman i hans armar. Och han sa: ”Vi ringde dig. Vi skrev brev. Varför hade ingenting av det någon inverkan?” Hon sa: ”Tidigare var det bara ord. Då kom du.”

Och det är vad Israel får lova här. Det här är inte bara ord. ”Herren, din Kung, kommer i din mitt.” Och Israels längtan efter en kung är vår längtan, eller hur? Vi lever i en bruten, oenhetlig, frikopplad tidsålder. Är det inte fascinerande att med tidsåldern för det mesta kommunikationsförmågan mellan våra smartphones, våra datorer och våra iPads, vi är den mest frikopplade relationella tidsåldern som kanske någonsin har levt. Och vi längtar efter att någon ska säga oss vart vi ska gå, hur vi kommer dit, hur det ser ut när vi kommer dit. Vi längtar efter en kung. Vi längtar efter att någon ska säga oss vad vi ska göra, men på grund av synd, samtidigt, vill vi inte att någon ska säga oss vad vi ska göra. Vi tvivlar djupt på auktoriteter i vår tidsålder, ibland med rätta. Du kanske har blivit utnyttjad av någon med auktoritet. Du kanske har lidit i händerna på någon med en auktoritetsposition. Det är verkligt. Men i våra hjärtan, reser vi oss alla mot auktoriteter över oss. Och Gud säger: ”Jag är en Kung du kan lita på. Jag kommer till dig. Jag är inte som de andra auktoriteterna. Jag kommer inte att besvika dig. Jag är Den som kommer till skamfilade människor för att gå vägen med dem.”

Ingen rädsla

Detta leder oss till vår sista vers här, vers 16. Ingen rädsla – vår tredje rubrik. ”På den dagen skall det sägas till Jerusalem: ’Frukta inte, o Sion; låt inte dina händer bli svaga.’” Vad är ”den dagen”? Vi läser om det hela tiden i Gamla Testamentet, ”på den dagen; på den dagen.” Jag tror att det här specifikt har en referens. Tänk på det så här. Om du står och ser på berg från sidan ser de ut som toppar så här – upp och ner. Om du står på en av dem ser alla ut som en bergstopp. Så ser Sakarja på Jesu framtida ankomst. Så Jesu ankomst är som den första bergstoppen närmast honom; Jesu första ankomst. Jesu andra ankomst är som den bergstoppen i fjärran. Och han sätter dem båda tillsammans när han ser ner i tidens korridorer. Och han säger: ”Det kommer en dag då allt detta ska ta slut” och den dagen började med Jesu första ankomst. Han inledde kungariket. Han gjorde Gud nära. Han kom till oss. Det var inte längre ord; det var närvaro. Det var Jesus, som är Gud med oss. Och sedan ser det framåt till den dagen som vi alla väntar på här. Den dagen då allt detta som nu är i löftesform ska bli verklighet. Då tron ska ge vika för syn och vi ska se allt med våra egna ögon som profeten visar oss nu i bilder och i skuggor. Den stora dagen, då allt som får oss att avlägsnas från Gud, att skämmas i Hans närvaro, att skämmas i andras närvaro ska vara borta, borta, borta. Han säger: ”På den dagen ska det sägas: ’Frukta inte.’”

Förtvina inte

Notera hur han uttrycker det. ”Låt inte era händer bli svaga.” En kommentar förklarar det på följande sätt. Han säger: ”De händer som sjunker ihop beskriver i Skriften en förtvivlan över omständigheterna som gör en person oförmögen att fungera.” En förtvivlan över omständigheterna som gör en person oförmögen att fungera. Har du någonsin känt sådant? Har du någonsin tittat på ditt liv, kanske tittat på skammen i ditt liv, och sagt: ”Jag vill inte ens gå upp ur sängen i morse”? Gud vet om det. Han säger att det är vad det innebär att ha svaga händer. Och Han säger: ”Låt inte era händer bli svaga.” Varför? På grund av vad Han ska göra på den dagen. Vet du vad Jesu favorit ”Du skall inte” var? Vi kan tänka på många saker. Jag tror att vi ibland får detta helt fel när vi tänker på Jesus som en sorts festdämpare som alltid och för alltid sa: ”Du skall inte.” Han hade mycket att säga om det. Men Hans favorit ”Du skall inte” var: ”Du skall inte frukta. Var inte rädd.” Det var det Han sa att man inte skulle göra mer än något annat, i uppfyllnad av denna vers. Och Gud säger: ”När förtvivlan kommer, när du inte känner för att gå upp, när du är krossad av dina omständigheter,” Han säger: ”Förtvivla inte. Det kommer en dag då det inte längre finns någon förtvivlan. Tänk på det. Lev ut ur det.” Vi kommer att återkomma till det om ett ögonblick.

Vad betyder allt detta? Jag har sagt att vi kommer att återkomma till allt detta om ett ögonblick. Här är det ögonblicket. Vad betyder allt detta? Hur ser vi Jesus här? Jag tror att det finns så många sätt. Vad vi inte kan missa är att Gud har hållit sitt löfte till oss här i Kristi ankomst. Vi kan börja fokusera på Him istället för berättelsen och den narrativa som skammen berättar för oss. Vi kan börja fokusera på Hans liv, Hans fullkomliga liv. Hans liv som ledde Him till korset i slutändan men ett liv av kärlek och medkänsla och tålamod och mildhet med människor som vi som är skamfyllda. Om du undrar om någon förstår din skam, är det Him. Och om du undrar om Gud älskar dig, om du känner dig värdelös, om du känner att du inte hör hemma, säger Jesus: "Du hör hemma. Du hör hemma hos Mig. Jag har kommit för dig." Han kommer till oss och sedan är det Jesus som, mer specifikt, tar bort vår rädsla. Hur kunde Gud göra dessa löften? "Du kommer aldrig, aldrig mer att vara rädd." För det vi behöver frukta mest, har Jesus tagit i vår plats. Han är Konungen i vår midst som var löst, rätt? Han är Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. Han föddes som Konung över judarna. Till och med Herodes hörde om det, den hedniska härskaren. Men Han är en Konung som visar sig och inte ser ut som andra konungar. Han är en Konung som visar sig i svaghet, i lidande, och i slutändan dör Han naken och skamfylld.

Varför? För att ända sedan det första paret i trädgården var nakna och skamfyllda, har alla av oss känt den skammen. Alla av oss har orsakat den skammen i någon annans liv. Och det tog den andre och större Adam, Jesus, att gå in i vår skam, att ta vår nakenhet så att säga på Sig själv och dö på det korset för att "bära vår skam och hånfullhet." Det är därför vi kan ha ingen rädsla. Den största rädslan vi någonsin borde ha är frukten av Guds dom som alla av oss med rätta förtjänar, som Israel med rätta förtjänade. Och när Gud lovar, "Jag ska göra ett sätt så att det aldrig mer blir en rädsla för dig," det är uppfyllt i Kristus, i Hans första ankomst.

Skam dör inte lätt, eller hur? Du kan inte önska den bort. Vi kan inte bara tänka positiva tankar. Vi behöver veta att någon är med oss mitt i det. Och återigen, det kommer tillbaka till Jesus. Han gläder sig åt att välkomna människor med mycket skam. Rätt eller fel skam. Han gläder sig åt att välkomna avgudadyrkare, självrättfärdiga människor; människor som har misslyckats gång på gång och gång och fortsätter att göra det. Han säger: "Kom till mig. Jag är den som välkomnar människor som du. Du är inte ensam och du kommer aldrig att vara det." Det är därför vi aldrig mer kan vara rädda.

Ingen Anledning att Längre Förfalska

Detta är ett av de sätt vi kan bekämpa skam och oro när vi inser att Jesus tar bort all rädsla i våra liv. Och när han gör det, formar han oss till ett folk som andra människor inte behöver vara rädda för. Det är en av de frågor vi kämpar med som kristna i kyrkan, eller hur? Vi låtsas mycket. Och problemet med att låtsas är att du blir bra på det. Men Gud känner våra hjärtan, eller hur? Och han säger: "Du behöver inte låtsas längre." Ingen här behöver vara rädd för att låta alla andra veta att du har misslyckats. Okej? Alla har vi. Vecka efter vecka! Hela tiden! Och varje gång jag gör det, varje gång jag ser det i någon annans liv som pastor, påminns jag om storheten i hans nåd och hans tålamod för syndare och misslyckade som alla som tittar på mig och som mannen som står och talar inför er. Alla, alla, alla har vi misslyckats. Och Gud säger: "Jag har låtit min Son skämmas i din plats så att du aldrig behöver möta det." Och när vi får det, när det sjunker ner djupt i våra hjärtan, blir vi människor som andra inte behöver vara rädda för. Och det är skammens död, när vi har den typen av kultur.

Hur avslutar då Jesus vår skam i vår närvaro? Skam utövar auktoritet över oss, eller hur? Det är fruktansvärt. Tänk på det så här. Hur många saker gjorde du denna vecka som var motiverade av skam? Du hade en tidigare minne och det påverkade ett beslut du fattade. Du sa: "Jag ska inte göra det där eftersom jag minns hur det känns och jag ska göra det här istället eftersom jag inte vill gå tillbaka till det ögonblicket." Det utövar auktoritet över oss och vi lever djupt frustrerade, ängsliga liv. Och vad Jesus gör är att han kommer och säger: "Jag är den som bringar den dagen till nutid." Hur kommer skammen att dö i våra liv? När vi mer och mer inser att Kristi uppståndelse var bara det första avsnittet av en händelse. Följ mig här i detta. Kristi uppståndelse var det första avsnittet av en händelse, en världshakande, världsomvandlande händelse, som vi lever i mitten av. Och så när han kommer tillbaka och vi uppstår från de döda, det är bara det andra avsnittet av den händelsen som började på Golgata för 2000 år sedan. Och medan vi lever och väntar på det, menade Paulus detta när han sa: "Vår yttre människa förtärs, men vår inre människa förnyas dag för dag." Med vad? Uppståndelsens kraft från den Helige Anden.

Vad gör då Jesus för att göra slut på vår skam? Han säger: “Du har blivit upphöjd med Mig! Du är inte vem du var. Du är inte definierad av vad den skammen är i din förflutna tid. Du är nu definierad som någon som är inom dig och utstrålar uppståndelseliv, vilket en dag hela kosmos kommer att se.” Uppståndelsens kraft i Kristus är inte bara ett mirakel vi firar på påsk. Det är en daglig verklighet som vi ska tillägna oss genom tron för att leva för Kristus och döda allt som tar vår njutning bort från Him. För att uttrycka det mycket enkelt, eftersom predikanter älskar att multiplicera ord, leva ut ur framtiden i nutiden just nu. Det är ett av de huvudsakliga sätten Jesus kommer att hantera din skam. Han säger: “Jag har definierat dig i framtiden som en uppstånden varelse” och det är en nutida verklighet genom tron och genom den Helige Andes kraft så att du kan förändras och jag kan förändras. Det är där vi lever. Det är historien Jesus berättar för oss. Den sanna historien.

En annan historia måste börja

Och så här är frågan till oss alla denna vecka. Vem ska vi lyssna på? Skam i förflutna tider, andra röster som talar till oss en annan berättelse, eller Gud, Jesus, som talar till oss en annan historia? Vem ska vi lyssna på? Vem vi än väljer att lyssna på kommer att avgöra hur vi lever. Det påminner mig om en scen från en av mina favoritpjäser, Les Miserables av Victor Hugo. Det finns denna otroliga scen där den före detta fången, Jean Valjean, får förlåtelse av biskopen. Han hade stulit, biskopen hade tagit emot honom, han stjäl biskopens silver. Polisen kommer och de är redo att ta Jean Valjean bort och biskopen säger: ”Nej, nej, nej. Jag låter honom faktiskt låna det.” Och Valjean frågar honom: ”Varför?” Och han säger: ”Jag förlåter dig.” Och Valjean är så överväldigad av biskopens förlåtelse att han sjunger denna vackra sång: ”Vad har jag gjort?” Och poängen med sången är att han ska leda ett nytt liv. Och de sista raderna i sången fångar vad jag tror att Sefanja försöker säga oss i kväll. De går så här: ”Jag når ut, men jag faller, och natten stängs in. Och jag stirrar ut i tomheten i den virvelpool av min synd. Jag kommer att fly nu från världen, från Jean Valjeans värld. Jean Valjean är ingenting nu, en annan berättelse måste börja.”

Det är budskapet om korset. Till oss alla och all vår skam, en annan berättelse måste börja. Och här är de glada nyheterna. Den har redan börjat, för 2 000 år sedan. Vi kan säga med Valjean: ”Den gamle oss är ingenting nu, eftersom en annan berättelse har börjat i Kristus.” Slutet på den berättelsen är uppståndelsen – förfluten och framtida. Och slutet på den berättelsen, därför, är slutet på skammen. Låt oss be.

Fader, i kväll känner vi det så intensivt. Vi känner vår skam och vi behöver en annan berättelse för att ta dess plats. Och vi gläder oss över att när vi lyssnar på Ditt Ord, hör vi inte de funderingar som någon forntida näröstlig mystiker haft. Vi hör Dina ord som har omdefinierat oss, gett oss nytt liv, och därför gett oss en sann berättelse utifrån vilken vi kan leva för resten av våra liv. Gör det till en verklighet för oss denna vecka, vi ber, i Jesu namn, amen.