En tid då du kan bli funnen

Psalm 32

Av Jeff Jordan

Innan jag leder oss i bön vill jag bara säga att det är en stor ära att öppna upp Guds ord med er alla här ikväll. Vi är medlemmar i denna kyrka, och som Wiley nämnde är jag RUF-campusminister vid Mississippi College. Vi är så tacksamma för er kärlek och uppmuntran, för er vänskap, för alla sätt på vilka ni tjänar oss som en familj och på vilka ni uppmuntrar oss i vår tjänst till studenter. Jag älskar mitt jobb. Jag har gjort detta nu i elva år; de senaste fem här i Mississippi vid Mississippi College. Och det är en ära att få tjäna på er vägnar dessa studenter. De är alla på vårterminen denna vecka men jag vill säga tack på vägnar av RUF vid MC och såväl som RUF nationellt. Denna kyrka är välkänd för sin generositet och stöd för RUF-campusministrier över hela landet. Ni har producerat många campusministrar från er egen krets, förbundsbarn från denna församling som har gått vidare för att bli campusministrar, och jag räknar det som en stor privilegium att jag får tillbedja vecka in och vecka ut med er. Faktum är att jag tror att denna tid är en av de sötaste tider vi har som familj. På söndagskvällar är vi ibland ett kaos, ibland halvsoffiga, men ändå sluter vi Herrens dag med er i tillbedjan och öppnar upp Guds ord. Och så är det en behandling för mig att få vara här uppe med er och göra det ikväll.

Vi ska studera Psalm 32, så om ni vill vända er till Psalm 32 i er bibel och innan vi läser den tillsammans ska jag be för oss. Låt oss gå till Herren i bön!

Fader, vi vänder våra ansikten mot Dig nu och ställer våra ansikten till att söka Dig i Ditt Ord. Du är den store och mäktige Guden som bevarar förbund och trofast kärlek till dem som älskar Dig och bevarar Dina bud. Och ändå bekänner vi, likt profeten Daniel för många år sedan, att vi har syndat och gjort fel och handlat illamående och revolterat, vänt oss bort från Dina bud och regler. Dig, o Herre, tillhör rättfärdighet, men oss tillhör öppen skam. Men Dig tillhör också nåd och förlåtelse, vilket är grunden för vår bön ikväll. Vänligen höra till din tjänares bön när vi nu ber Dig att öppna våra ögon så att vi kan se underliga ting i Din Lag. Låt Ditt ansikte lysa över Din helgedom när vi söker Dig, för vi framlägger inte dessa böner inför Dig på grund av någon rättfärdighet av oss själva, utan på grund av Din stora nåd. Vi ber dessa ting i Kristi namn, amen.

Se med mig på Psaltar 32. Vi ska läsa psalmen i sin helhet, verserna 1 till 11:

En undervisning av David.

Salig är den vars överträdelse är förlåten, vars synd är täckt. Salig är mannen mot vilken Herren inte räknar någon iniquitet, och i vars ande det inte finns någon bedrägeri.

När jag svek, förtärdes mina ben genom mitt stönande hela dagen lång. För dag och natt var Din hand tung över mig; min styrka torkades ut som av sommarens hetta.

Jag erkände min synd för Dig och täckte inte min iniquitet; jag sade: 'Jag ska bekänna mina överträdelser för Herren,' och Du förlät iniquiteten av min synd.

Därför ska alla som är gudaktiga bedja till Dig vid den tidpunkt då Du kan hittas; förvisso ska de inte nå honom i strömmen av stora vatten. Du är en gömningsplats för mig; Du bevarar mig från trång; Du omger mig med ropar av befrielse.

Jag will undervisa dig och lära dig på den väg du bör gå; jag will råda dig med mina ögon på dig. Var inte som en häst eller en mula, utan förståelse, som måste tämjas med betsel och töm, annars kommer den inte att stanna nära dig.

Många är de ondas sorger, men omliggande kärlek omger den som litar på Herren. Gläd dig i Herren och jubla, du rättfärdige, och skrika av glädje, alla ni som är uppriktiga i hjärtat!

Gräset vissnar och blomman falnar, men Guds Ord kommer att stanna för evigt.

Denna psalm har två huvuddelar, två huvudhalvor. Verserna 1 till 5 handlar om förlåtelse. Och i den andra delen, verserna 6 till 11, handlar det om Guds skydd och ledning. Jag minns att jag studerade denna psalm på seminariet. Det var en psalm jag skrev en exegetisk uppsats om. Jag var tvungen att studera hebreiskan, det ursprungliga språket, och denna långa uppsats om denna psalm. Och i den, när jag läste om forskarna som studerade detta i det vi kallar högre kritik, trodde många av dem att detta var en sorts sammansattning av olika psalmer. De trodde att det inte ursprungligen var en psalm; det stämde inte. Men faktum är att de inte förstod hur de saker jag just nämnde gick ihop. De förstod inte – dessa forskare, varav många inte påstod sig vara kristna men ändå var akademiker inom Skriften – de förstod inte hur förlåtelse i en mening gick ihop med Guds skydd och ledning i den andra. Det var något som tycktes främmande för dem. Hur kunde en person i verserna 1 och 2 vara en syndare som har överträdelse och orättfärdighet och sedan i vers 6, varför talas det om någon som är from? Var kom den fromma personen ifrån i vers 6?

Jamen, vad är det för gåta bakom det som står på spel här och det är faktiskt den huvudsakliga poängen med detta psalm. Det är att Guds förgivelse leder oss till kärlek. Att det är Guds rättfärdigande av oss i vår synd som leder oss till helgelse. I Lukasevangeliet kapitel 7 säger Jesus: "Den som har blivit förlåten mycket, älskar mycket." Den som har blivit förlåten mycket älskar mycket. Och se hur denna psalm faller ut. Det står i vers 1: "Salig är den vars överträdelse är förlåten, vars synd är täckt." Sedan hoppar vi till vers 11. Det slutar med: "Var glada i Herren och gläd er, o rättfärdiga, och jubla av glädje, alla ni som är uppriktiga i hjärtat!" Se, det börjar med synd och ändå slutar det med att vara glad i Herren och ropa av glädje som en som är uppriktig i hjärtat. Romarbrevet 2 sa att det är Guds vänlighet som leder oss till omvändelse och det samma mönstret spelas ut här – samma mönster av Guds förgivelse och medlidande som leder till Guds skydd och ledning.

Guds förgivelse

Så låt oss se på detta mer ingående. Först ser vi på Guds förgivelse, verserna 1 till 5. Han säger: "Salig är den vars överträdelse är förlåten, vars synd är täckt. Salig är mannen mot vilken Herren inte räknar någon orättfärdighet, och i vars ande det inte finns någon bedrägeri." Nu använder David, som skrev denna psalm, olika ord för synd här – orättfärdighet, överträdelse. Han hänvisar till synd på alla möjliga sätt för att kommunicera att det inte bara är en eller annan; det är synd på alla sätt som vi begår den – på små sätt och stora sätt. Det är sätt på vilka vi bara missar märket på vilka vi bara är off. Och det är också sätt som vi hänvisar till som orättfärdighet – sätt på vilka vi i vår kärna rebellerar mot Gud i trots mot Him. Och han säger att det är den typen av synd, alla typer, som är förlåten här, som möts med medlidande.

Men ändå kommer denna försoning, efter en stor överläggning från Davids sida. Han beskriver i verserna 3-4 och säger: “När jag satt tyst, förtärdes mina ben genom min stönande hela dagen lång. Dag och natt var din hand tung över mig; min styrka torkade ut som av sommarens hetta.” Han beskriver symtom som vid influensa. Han beskriver att vara bekymrad. Han beskriver stönande. Har du någonsin varit i sådan ångest att du släppte ut ett hörbart suck, som ett stön, för att kommunicera smärtan inom dig? Jo, det är vad som händer inom David. Och det finns en orsak till att detta händer honom. Det beror på att han är ovillig att gå till Herren och bekänna sina synder. Han är ovillig att ta sin synd till Gud.

Några av er befinner er i just denna situation ikväll. Några av er finner er själv stönande, så att säga, i er tystnad. Dag och natt är Guds hand tung över er och ni har undrat vad det är. Ni har undrat om det bara är något som inte stämmer känslomässigt; är det något som inte stämmer på jobbet, som att ni arbetar för hårt? Kanske något som inte stämmer i er relation till er make/maka eller till era barn? Men vad detta psalm säger er ikväll är att nej, det är inte det. Det är faktiskt att Herrens hand är tung över er och att Han, genom dessa saker, genom dessa svårigheter, drar er till Sig själv eftersom Han vill att ni ska komma ren. Det är vad det betyder i slutet av vers 2 när det står, “i vars ande ingen bedrägeri finns”. Det är i denna mening som David slutligen kommer fram och säger: “Jag vill bekänna mina synder inför Herren; jag vill erkänna min synd.”

“Tills synden blir bitter, kommer Kristus inte att vara söt.”

Det finns en gammal puritan vid namn Thomas Watson som sa: “Tills synden blir bitter, kommer Kristus inte att vara söt.” Tills synden blir bitter, kommer Kristus inte att vara söt. Och några av oss läser början av denna psalm: “Salig är den ene,” och vi förstår verkligen inte den andra hälften där det står: “dennes överträdelse är förlåten.” Se, det finns en hårdhet som har kommit över våra hjärtan och vi inser inte att vårt djupaste problem, vårt djupaste behov är vår synd mot Gud. Det är inte våra pengar, det är inte att ha tillräckligt, det är inte att inte ha tillräckligt, det är inte vår hälsa. Det är inte, återigen, dessa saker som vi vill ha Guds välsignelse över – våra äktenskap, vår föräldrarskap, vårt arbete. Och ändå är problemet för varje individ här inte dessa saker. De är symtom. Alla problem du upplever i dessa områden av äktenskap och föräldrarskap och arbete och hälsa, de är alla symtom på ett större problem och det är din alienation från Gud genom din synd. Det är hjärtat av ditt problem.

Och ändå förnekar vi det, eller hur? Vi skjuter det åt sidan. Vi försöker bedöva den känslan av skuld och skam och vi försöker säga att vi inte vill lyssna på den och att vi inte behöver komma till Gud i bekännelse. Se, det beror på att det är vår natur att inte gå till Gud. Vi är precis som våra föräldrar, Adam och Eva. Du kanske minns i berättelsen om Genesis 3 när Adam och Eva syndade, det stod att “de hörde Herren Gud gå i trädgården och de gömde sig för honom.” Ja, det är vår instinkt. Det är vår instinkt.

Vi skaffade oss ett husdjur för flera månader sedan; en hund som heter Scout. Det är en Mountain Cur-ras. Och denna speciella ras har en instinkt att jaga ekorrar till varje pris; och jag menar till varje pris! Det spelar ingen roll om det finns en lina; det spelar ingen roll om det finns en krage. Det spelar ingen roll om han blir stött med en stötsele, du vet, elektricitet som går genom hans ådror! Han kommer att få den där ekorren eftersom det är hans instinkt! Och vi försöker lära honom, precis som detta psalm, det står i vers 9, “Var inte som en häst eller en mula, utan förståelse, som måste hållas i styr med bet och töm, annars kommer den inte att stanna nära dig.” Det är det vi försöker göra med Scout; vi försöker hålla honom nära oss, men han förstår inte.

Medge din synd

Nåväl, detsamma gäller oss. Det är vår instinkt, det är vår instinkt att springa ifrån Gud i vår synd. Vi vill inte gå till Honom; vi vill fly från Honom. Och ändå måste vi arbeta mot den instinkten. Vi måste arbeta mot dessa instinkter och följa de danssteg som ges oss här i Psaltaren 32. Han säger i vers 5, “Jag medgav min synd för dig, och jag dolde inte min orättfärdighet; jag sade: ’Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.’” Så tänk dig kung David som gör detta beslut. Han säger: “Jag kommer inte längre att hålla detta förtätat. Jag kommer att gå till Herren och bekänna det.” Och se på nästa halv vers. Det står: “Och du förlät orättfärdigheten av min synd.” Ser du hur snabbt det sker? Här var David, och höll allt förtätat, höll allt tyst, och slutligen när Herren tillämpar tillräckligt med tryck, kommer han till Gud och löser det. Han säger: “Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren, och du förlät orättfärdigheten av min synd.”

Derek Kidner säger om detta psalm att “att vara i nära överenskommelse med Gud är sann lycka.” Det är meningen med denna psalm – “Att vara i nära överenskommelse med Gud är sann lycka.” Och det lär oss den första delen – att vi kan vara i nära överenskommelse med Gud genom Hans förgivelse och Hans nåd. Det ligger i Hans karaktär att vara nådig. Du kommer inte till en Gud som har armarna i kors, står och väntar på att du ska öva upp dina ord så att Han kan ge dig vad du förtjänar. Det är inte den Herre du tjänar.

Sök Herren

Det finns en mycket liknande passage till denna i Jesaja 55. Du kanske ser att titeln jag gav denna predikan var, “En tid då du kan finna honom.” I vers 6 står det, “Därför låt alla de gudaktiga bedja till dig vid en tid då du kan finnas.” Jo, samma uttryck används i Jesaja 55. Det står, “Kom till vattnet, ni som inte har pengar, kom och köp och ät. Kom och köp bröd och vin utan pengar och utan kostnad. Varför använder ni era pengar på det som inte är bröd och er möda på det som inte tillfredsställer? Kom hit flitigt; lyssna på mig. Hör Davids löften. Sök Herren medan han kan finnas; ropa till honom medan han är nära. Låt den ogudaktige lämna sin väg och den orättfärdige sin tankar. Mina vägar är inte era vägar och mina tankar är inte era tankar.” Och han lägger till det i slutet i Jesaja 55 eftersom vi inte är lik Himlen. Ser du? När någon kränker oss, så ger vi igen; vi är onda. Vi är frustrerade; vi ger utlopp för det. Men Gud är inte sådan.

Och så utspelar sig resten av denna psalm. Du ser, du har förgivelse i verserna 1 till 5, men sedan har du i verserna 6 till 11 Guds skydd och Guds ledning i ditt liv. Det står i vers 6: ”Därför må alla gudaktiga bedja till dig vid den tid då du kan nås; förvisso skall han i stor översvämning inte nå honom.” ”Må alla gudaktiga” – det står inte där av en slump, David skriver så. Gå snabbt fram till Romarbrevet 4, i Paulus brev till romarna. Han säger i detta stycke, i denna psalm, att kung David talade om rättfärdighet genom tron. Du ser, orsaken till att Gud kan förlåta oss så snabbt och orsaken till att han kunde förlåta David så snabbt var, att han ansåg David rättfärdig på grund av tron. Han gav oss den rättfärdighet som Kristus vann genom tron. Det är vad Wiley talade om i morse, då han talade om Getseman och då han talade om Jesus, som förberedde sig för korset. Jesus vinner det skyddet och Jesus vinner den ledningen genom sina rättfärdiga handlingar och det ges till oss, så att vi kan åtnjuta de välsignelser som verserna 6 till 11 beskriver – välsignelserna av skydd och ledning.

Guds skydd och ledning

Se på skyddsberkatelsen. Jag har redan läst den. Vers 6, “Därför skall allt gudaktigt folk bedja till dig vid den tid då du kan hittas; förvisso skall han i stor översvämning inte nå honom. Du är en gömningsplats för mig; du bevarar mig från trång; du omger mig med ropen om befrielse.” Du ser, ironi var att David gömde sig för Gud precis som vi ofta gör, och nu gömmer han sig i honom. Han tar sin tillflykt till honom. Och sedan fortsätter han. Detta är nu Herren som talar, “Jag skall undervisa dig och lära dig på den väg du skall gå; jag skall råda dig med mitt öga på dig. Var inte som en häst eller en mula, utan förståelse, som måste tämjas med betsel och töm, annars kommer den inte att stanna nära dig.” Här talas det om den riktning som Gud ger oss. Vi är inte övergivna åt våra egna planer som om vi nu var på egen hand. Ni vet, Gud har förlåtit oss och nu beskyddar han oss och ändå är vi på egen hand för att fatta alla dessa beslut. Nej! Det står, “Jag skall undervisa dig och lära dig på den väg du skall gå; jag skall råda dig med mitt öga på dig.”

Några av er kanske minns år 2003, en av playoffmatcherna, Portland Trailblazers mot Dallas Mavericks, en söt ung flicka som var tretton år gammal steg upp för att sjunga nationalsången. Och när hon steg upp för att sjunga den, glömde hon orden. Det visar sig att hon hade haft influensan och hon försökte sjunga eftersom detta var hennes stora tillfälle att lysa, och ändå blev hon helt förvirrad i sina ord, precis som jag gjorde för en stund sedan, och hon visste inte vad hon skulle göra. Hur kan hon fortsätta? Alla tittar på henne – 20 000 fans! Och sedan går huvudtränaren för Portland Trailblazers, Maurice Cheeks, långsamt fram till henne, sätter sin arm runt henne och viskar orden i hennes öra. Och som ni kan tänka er, får publiken med sig det tills alla sjunger nationalsången med full röst medan flickan, genom tårar, sjunger med Maurice Cheeks.

Nå, det är vad jag ser här i verserna 8-11. “Jag vill instruera dig och lära dig på den väg du ska gå; jag vill råda dig med mitt öga på dig.” Många av oss kommer till det ögonblicket, eller hur, då vi är som: “Jag vet inte vad jag ska göra, Herre. Jag vet inte vad nästa steg är. Jag har gjort allt fel, det känns som, och jag är inte säker på vart jag ska gå härifrån.” Men se här på Davids ord. Han säger i vers 10: “Många är de sorgliga öden för de ogudaktiga, men omlinnad kärlek omger den som förtröstar på Herren.” Det är en bild av överflöd. Det är en bild av att Herren kommer att ge exakt vad du behöver vid exakt rätt tid.

Och sedan har du denna underbara slutsats: “Var glada i Herren och gläd er, ni rättfärdiga, och ropa ut med jubel, alla ni som är uppriktiga i hjärtat!” Se, många av oss i denna församling, återigen, tar inte våra synder till Gud i bön. Vi går inte till Honom med det förtroendet att vi där kan finna förlåtelse. Och ändå erbjuds förlåtelse och så mycket mer om vi bara kommer till Honom som vår Far, kommer till Honom inte på grund av våra egna verk utan på grund av Kristi rättfärdighet. Och då kan vi säga med David: “Var glada i Herren och gläd er, ni rättfärdiga, och ropa ut med jubel, alla ni som är uppriktiga i hjärtat!” Må Gud, genom Hans Ande, lära oss att göra det medan vi beror på Honom i bön. Låt oss bedja till Honom nu!

Fader, vi tackar Dig för Ditt Ord och vi tackar Dig för detta exempel på att komma till Dig med våra synder och på att förtrösta på Dig för Din beskydd och på att söka Dig för Din ledning. Vi ber att Du skulle råda oss med Ditt öga på oss och att vi inte skulle känna oss övergivna utan att vi istället skulle se hur Du har tagit hand om allt vi behöver i Kristus. Vi ber detta för Kristi skull. Amen.