Villans slaveri

The Bondage of the Will

Avsnitt 2: Erasmus avslöjad som skeptiker

Av Martin Luther

Denna artikel är baserad på översättningen som gjordes 1823 av Edward Thomas Vaughan. Språket har moderniserats med hjälp av CoPilot AI, med ytterligare ändringar och slutgodkännande av Thirdmill redaktion.

Låt oss prata om ditt påstående — inte bara om fri vilja, utan om religiös lära i allmänhet — där du säger att om Skriftens och kyrkans förordningar absoluta auktoritet inte stod i vägen, skulle du gärna gå med i skeptikerna, eftersom du är så frustrerad över påståenden.

Den frasen — "absolut auktoritet och kyrkans förordningar" — är hal. Du låter vördsam mot Skriften och kyrkan, men du antyder att du hellre vill vara fri att omfatta skepticism. Vilken sorts kristen talar så? Om du hänvisar till triviala läror, så är det sant, många människor önskar att de hade friheten att ifrågasätta dem. Det är ingenting nytt.

I själva verket utövar de flesta kristna redan denna frihet när de avvisar rigid dogmatism. Om inte, som dina ord antyder, du tror att kristna i allmänhet klamrar sig fast vid värdelösa läror och dumdristigt argumenterar om dem. Men om du talar om väsentliga trosartiklar, så är det djupt oroande att säga att du önskar att du inte behövde påstå någonting. En sann kristen skulle säga: "Långt ifrån att ställa mig på skeptikernas sida, strävar jag efter att stå fast i Guds ord, påstå vad det lär — och även i icke-väsentliga frågor, syftar jag till att vara säker. Vad är mer olyckligt än osäkerhet?"

Sedan tillägger du: "Jag villigt underkastar mig min dom till allt detta, vare sig jag förstår det eller inte." Verkligen, Erasmus? Är det inte nog att underkasta sig Skriften? Måste du också ge dig till kyrkans förordningar? Säger du att kyrkan kan befalla vad Skriften inte gör? Om så, var är friheten att döma läror, som Paulus instruerar i 1 Corinthians 14:29? Du verkar motsätta dig idén att döma kyrkans förordningar, men Paulus insisterar på det.

Denna nya ödmjukhet hos dig—att blint underkasta dig mänsklig auktoritet—berövar oss rätten att utvärdera läror. Var kräver Skriften det? Och vilken kristen skulle säga: ”Jag underkastar mig, även om jag inte förstår”? Du professar trosuppfattningar utan att greppa dem. Men Skriften förbannar dem som inte förstår vad de hävdar att de tror. Hur kan någon verkligen tro utan att förstå?

Du verkar föreslå att tro inte kräver visshet. Men om ”att greppa” betyder att helt förstå något, så är det inte tillräckligt med en delvis förståelse. Du kan inte hävda att du förstår en del av Gud utan att förstå allt om Him. Vi måste först greppa Gud innan vi kan förstå något annat i skapelsen.

I slutändan antyder dina ord att tro inte betyder något—så länge freden upprätthålls. När anseende, säkerhet eller rikedom är på spel, verkar du stödja tanken på att upprepa vad andra säger: ”De bekräftar, jag bekräftar; de förnekar, jag förnekar.” Du reducerar kristen lära till enbart filosofisk åsikt, inte värt att försvara eftersom det bara orsakar konflikt. Du presenterar dig själv som en fredsmäklare som vill tiga ner båda sidor, vilket antyder att vi kämpar om nonsens. Det är det verkliga budskapet bakom dina ord, Erasmus—och jag misstänker att du vet vad jag inte säger.

Ändå kommer jag att låta dessa ord glida för nu, förutsatt att du inte upprepar dem. Men var på din vakt för Guds Ande, som ser genom polerad språk och undersöker hjärtat. Jag har sagt detta för att avskräcka dig från att beskylla oss för att vara stela eller alltför bestämda. Ditt tillvägagångssätt antyder att du huserar andan hos Lucian eller någon Epikure som inte tror på Gud och förlöjligar dem som gör det. Låt oss vara bestämda, passionerade om sanningen och inte skämmas för det. Du kan fortsätta att favorisera dina Skeptiker och Akademiker—tills Kristus kallar dig till något större.

Den Heliga Anden är ingen Skeptiker. Han har inte skrivit ned tvetydiga åsikter på våra hjärtan, utan fasta, livrotade sanningar—sanningar som är mer säkra än allt vi har upplevt.

Nu, till en annan punkt. Du hävdar att vissa kristna läror är väsentliga och andra inte; vissa är dolda, andra uppenbarade. Är du bara efterapande andra, eller prövar du retorisk flim? Du citerar Pauls ord —Romans 11:33) — och Jesajas —Isaiah 40:13).

Det är lätt att säga sådant när man skriver för allmänheten, inte direkt till Luther. Men jag hoppas att du fortfarande tillmäter Luther en viss förståelse av Skriften. Om inte, kommer jag att se till att du gör det.

Låt mig erbjuda en distinktion: Gud och Guds skrivna ord är inte detsamma — precis som Skaparen och Hans skapelse är distinkta. Naturligtvis är många ting dolda i Gud. Han säger det själv: Matthew 24:36), Acts 1:7), John 13:18), och 2 Timothy 2:19).

Men vissa filosofer — och du ekar dem här — hävdar att Skriften själv innehåller dolda läror. De har aldrig bevisat detta. Inte en enda gång har de visat ett enda exempel till stöd för sitt påstående. Ändå har dessa idéer avskräckt människor från att läsa Skriften och gjort den irrelevant — så att Satans egna filosofiska kätterier kunde få rot i kyrkan.